|
SÄLLSKAPET FÖR FOLKUNDERVISNINGENS
BEFRÄMJANDE INOM GÖTEBORGS STIFT
Sällskapet för wexelundervisningens befrämjande inom Göteborgs stift
grundades 1824. Idén kom från ett Sällskap med samma namn i Stockholm, grundat
1822.
Syftet med föreningen var som namnet antyder att underlätta för och höja den
allmänna folkbildningen. Ett problem var vid den här tiden att de flesta barns
skolning skulle bekostas av de lokala myndigheterna, dvs i förlängningen de
boende i området. Få kunde betala för att låta sina barn gå i skolan, och än
färre ville eller kunde bekosta andras barns utbildning. Det fanns statliga
skolor, men de var till för att förse staten med tjänstemän och inget för vanlig
mans barn.
Växelundervisningen var en förhållandevis billig lösning på problemet: endast en
lärare och en stor skolsal krävdes för att ta hand om hundratals elever. Läraren
övervakade klassen men det mesta av undervisningen sköttes av sk monitörer, dvs.
mer försigkomna elever.
Läs mer om
växelundervisningen
En göteborgare som intresserade sig för växelundervisning var köpmannen Olof
Melin. Han var en åttabarnsfar med ett stort intresse för pedagogiska frågor.
1823 tog han kontakt med P. R. Svensson, sekreterare i det Stockholmska
sällskapet, för råd om hur man startade en växelundervisningsskola. Melin vände
sig sedan till en grupp inflytelserika göteborgare med ett förslag om att starta
en skola samt ett växelundervisningssällskap i staden.
Sällskapets grundande skedde vid ett möte i februari 1824 då ordförande och
stadgar utsågs. Melin erbjöds dock inte någon plats i dess styrelse och
medverkade inte heller vid nästa möte, när frågan om att starta en skola
diskuterades. Det skall dock nämnas att Melin, om än genuint intresserad av
skolfrågor, också var en affärsman som i skolprojektet såg en möjlighet att bli
av med outhyrda lagerlokaler. Han gav sedermera ut en läsebok, ”Försök till ny
underwisnings-metod”, som var före sin tid i användandet av ljud-metoden för
läsinlärning.
Ordförande och drivande kraft i Sällskapet blev istället biskop C. F. af
Wingårdh. (Därefter har samtliga ordförande i sällskapet till dags dato varit
stiftets biskop). Sällskapets stadgar följde i det stora hela
Stockholmssällskapets, med undantag för den skola som Sällskapet i Stockholm
drev, där blivande lärare kunde praktisera växelundervisning. Någon sådan
grundades aldrig i Göteborg, där Sällskapet nöjde sig med att förse existerande
växelundervisningsskolor och lärare med skiffertavlor, grifflar, läs- och
räknetabeller och andra hjälpmedel. Vidare bekostade man spridning av
pedagogiska skrifter ”för de ringare folkklassernas undervisning”.
Biskop af Wingård blev 1839 ärkebiskop och flyttade till Stockholm. Därefter
verkar sällskapet ha gått i stå. Någon ny ordförande utsågs inte, inga möten
hölls och styrelsen förnyades inte när någon ledamot avgick. 1863 kvarstod
endast styrelsemedlem, kassaförvaltaren L. Bergman, som envist fortsatt att
kräva in medlemsavgifter. I april 1863 kallade han till ett möte med Sällskapet,
det första på 24 år. Under denna tid hade allmän folkskola införts och
växelundervisningen prövats och funnits behäftad med allt för många nackdelar.
1864 kom ett statligt krav på att alla elever skulle undervisas direkt av
läraren. Växelundervisningens tid var över.
Ett Sällskap för folkundervisning
1842 infördes den allmänna folkskolan. Några kommuner fanns inte utan skolan låg
under de kyrkliga församlingarna. I större städer som Göteborg fanns alltså
ingen gemensam skolstyrelse. För att kunna driva ett någorlunda effektivt
skolväsen gick de göteborgska församlingarna ihop och bildade Göteborgs allmänna
folkskolestyrelse. En av skolstyrelsens initiativtagare var S. A. Hedlund, samme
man som låg bakom såväl Göteborgs museum som dess skolmuseum.
Frågan om Sällskapets namn och uppgift stod på dagordningen 1800-talet ut. Vid
mötet i april 1863 valdes biskop Gustaf Daniel Björck till ordförande i
sällskapet. Även ny styrelse och något förändrade uppgifter utsågs; sällskapet
stöttade fortfarande skolor med läromedel, men gick också in med bidrag till
folkskolebibliotek och lärarmöten. Ett första sådant möte hölls med framgång
1869. Växelundervisning bedrevs dock fortfarande på sina ställen, och
sällskapets medlemmar var inte riktigt redo att ge upp växelundervisningens
befrämjande. Så ivrade till exempel Th. Blomstrand för växelundervisningens
återkomst i Sällskapet ända till sin bortgång 1893.
En lösning på frågan kom först några år in på 1900-talet. 1906 kunde man enas om
ett förslag, som i mars 1907 godkändes av Kungl. Maj:t. Sällskapet döptes därmed
om till Sällskapet för folkundervisningens befrämjande inom Göteborgs stift (i
enlighet med det stockholmska sällskapet), och skulle enligt de nya stadgarna
skapa och upprätthålla en ständig utställning av undervisningsmateriel.
Folkskoleinspektör J. M. Ambrosius
fick tillsammans med slöjdinspektören
Hans Hallén, överläraren Johannes Ohlander och folkskolläraren C. J. Gardell uppdrag att skapa en sådan ”ständig utställning”,
döpt Göteborgs skolmuseum.
Att få pröva och känna på
Skolmuseet skulle inskaffa ”det bästa och nyaste på undervisningsmaterielens
område” för att ”gifva lärare och skolmyndigheter tillfälle att jämföra och
välja ut det ändamålsenligaste och för var och en mest lämpade på området i in-
och utland”. Ända in på 1960-talet var detta museets kärnverksamhet. Vid det
laget hade växande samlingar med äldre föremål, en mager budget och en
exploderande läromedelsmarknad med allt fler dyrbara tekniska apparater lett
till att skolmuseet valde att sadla om till att bli museum på heltid.
Skolmuseet drevs av en föreståndare samt en styrelse bestående av medlemmar ur
Sällskapet, samtliga med bakgrund i skolvärlden. Den första styrelsen utgjordes
av Ambrosius (ordförande), Hallén, Ohlander, Gardell samt John Ekström, museets föreståndare, som också var sekreterare.
Han ansvarade för verksamhetens drift, de första åren tillsammans med en
kvinnlig museivakt/städerska, som bodde i lokalerna.
Från och med 1920-talets början stod Göteborgs skolstyrelse för museets
lokalkostnader, medan Sällskapet bekostade driften. Enligt stadgarna skulle 2/3
av Sällskapets avkastning gå till museet, men några större summor blev det
aldrig. 1968 vände sig museets styrelse till kommunen med frågan om att ta över
driften av museet i sin helhet. Svaret kom att dröja länge, men frågan ledde i
varje fall till ett ökat kommunalt stöd. Skolmuseet fick därmed möjlighet att
annonsera om verksamheten, att ta in lärare till visningar och museiutbildad
personal att se över samlingarnas vård och förvaring.
Kommunen tar över
Stadsdelsnämndernas införande 1/1 1990 ställde frågan om skolmuseets framtid på
sin spets. Nu övergick ansvaret för skolan på varje enskild stadsdelsnämnd, men
ingen ville ta på sig kostnaderna för skolmuseets hyra. Efter en lång tids
diskussioner och ett flertal alternativa lösningar beslöts slutligen att
kommunen och museinämnden skulle gå in som ny huvudman för skolmuseet från och
med 1/1 1991.
Organisatoriskt lades Skolmuseet under Historiska museet. Frågan om Skolmuseets
framtida verksamhet var dock långt ifrån löst. Museinämnden hade inte fått några
extramedel till Skolmuseets drift, och i januari 1993 överfördes därför
samlingarna till Historiska museets lokaler och magasin. Ett halvår senare
beslöts att skolsamlingen tillsammans med fem andra museisamlingar skulle bilda
Göteborgs stadsmuseum.
Sedan Göteborgs kommun 1991 övertog huvudmannaskapet för skolmuseet har
Sällskapet verkat som vänförening för samlingen. I denna roll har man bidragit
till att samlingarnas uppordning och registrering, liksom till att ett flertal
utställningar kunnat sättas upp. 2009 gav man ut skriften ”Hundra år i skolans
tjänst”, som bl a berättar Skolmuseets historia.
Andra vägar till folkundervisningens befrämjande
Sällskapet har under 1900-talet stöttat annan verksamhet än skolmuseet. Man har
hållit i skolköksundervisning och kartutgivning och gett tryckbidrag åt en lång
rad skolhistoriska och pedagogiska skrifter..
2000 beslutade Sällskapet upprätta en hemsida för att sprida kunskap om sin
verksamhet.
Denna har växt till två: en om
skolsamlingen
och en om
Sällskapet,
vilka sköts i samarbete med Göteborgsregionen (GR) avdelningen Utbildning och Göteborgs Stadsmuseum.
Vill du veta mer? Här hittar du lästips
|